JavaScript är inaktiverat i webbläsaren, läs mer här.

Historia

De första hovrätterna i Sverige kom till under Sveriges stormaktstid på 1600-talet. Makten att döma låg då hos Sveriges kung. För att avlasta kungen i denna makt inrättades Svea hovrätt, som är den äldsta hovrätten, år 1614. Namnet hovrätt kommer sig av att hovrätten på den tiden dömde i kungens namn. 

Antalet hovrätter har därefter successivt utökats. Göta hovrätt bildades år 1634 och finns i Jönköping. År 1821 inrättades Hovrätten över Skåne och Blekinge, som numera har sina lokaler i Malmö.

Under 1900-talet har Sverige fått ytterligare tre hovrätter. Hovrätten för Övre Norrland i Umeå bildades år 1936. På den tiden genomfördes fortfarande hovrätternas rättegångar huvudsakligen genom en skriftväxling mellan domstolen och parterna eller deras ombud. Detta förändrades år 1948, då den nya rättegångsbalken infördes - alltsedan dess har en rättegång oftast genomförts genom att rätten träffat parter och ombud vid en muntlig förhandling. För att parter och ombud skulle slippa långa resor inrättades samtidigt två nya hovrätter, Hovrätten för Västra Sverige i Göteborg och Hovrätten för Nedre Norrland i Sundsvall.

Hovrätten för Nedre Norrland fick sin nuvarande domkrets år 1977 och omfattar Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands län.

Den 1 november 2008 infördes flera nya förändringar av rättegångsbalken, som har stor betydelse för rättegången i hovrätten. Läs mer om En modernare rättegång




Senast ändrad: 2009-10-08